Japanskt korallvatten Koraller läker benbrott Franska forskare och läkare har utvecklat en metod att använda korallstycken vid benbrott och skelettfrakturer. Fransmännen hämtar sina koraller från Nya Kaledonien i södra Stilla Havet. Efter rengöring med bland annat saltsyra för att lösa ut föroreningar och avlägsna eventuella proteinrester slipas korallstyckena till lämplig passform för den aktuella operationen. 1971 inledde man med djurförsök. Mellan 1977 och 1988 utfördes cirka 600 implantat. Då koraller är ett biomaterial visade det sig utmärkt vid operationer. Inga avstötningsreaktioner skedde, men ännu viktigare var att omgivande friska celler utnyttjade sig av korallens kalcium för att återställa skadan och bygga upp ny frisk benvävnad. Med biokoraller kommer man mycket enklare undan avstötningfenomen, liksom man slipper ge patienten livslång immunförsvarsnedsättande medicinering. Tre år efter operation kunde man via röntgen bara svagt skönja den insatta korallbiten. Efter ytterligare ett år visade röntgenbilderna att den tidigare frakturen helt hade läkts.
Alltfler människor, både läkare och patienter, har börjat intressera
sig för korallvattnets positiva effekter. Titta in på Bravara.se
VI LEVERERAR INOM 1-3 VARDAGAR! HAVSKORALL
Man har också tvingats ge jordarna tillbaka de näringsämnen man tagit ifrån dem. Detta har skett i form av konstgödning. Den ursprungliga mänskliga kunskapen om jordbruk och framförallt helhetssynen har ersatts av ett mycket snävt teknokratiskt synsätt i förhållande till de komplexa biologiska processer som ligger bakom uppkomsten av morötter, yoghurt och köttbullar. Ett pris för detta har vi fått betala genom att jordarna har utarmats på de livsviktiga mineraler, som vi behöver, fastän mängden är liten. Detta gör att de för ögat fullgoda grödorna också har brister. Kombinationen av en ökad spridning av vissa, för oss skadliga, grundämnen, som kadmium, bly och kvicksilver parallellt med att andra grundämnen som molybden, selen, kalcium och zink utarmas på jordarna, gör att våra livsmedel idag blir alltmer otillräckliga för att enkelt ge den mänskliga organismen optimala möjligheter till hälsa. De flesta platser utsätts också för ett surt nedfall från industrins användning av svavel och klorider. Detta förvärrar jordarnas obalans genom att den kemiska pH-jämvikten blir allt svårare att upprätthålla. Många livsviktiga mineraler lakas lättare ur av nederbörden, medan andra som aluminium och kvicksilver, som tidigare har varit fast bundna, kan lösas ut och vandra upp i näringskedjorna. Obalansen i det kemiska jordbruket har redan nått in i mångas kroppar - livsmedlen och vattnet är inte längre detsamma som förr. Arbetet för ett jordbruk som med nödvändighet måste vara kretsloppsanpassat, är ett långsiktigt uppdrag. För alla de som redan dras med konsekvenserna i form av sviktande hälsa måste också omedelbara åtgärder till. En möjlighet till omedelbar åtgärd erbjuder den japanska korallsanden. Ett alternativ som utgår ifrån naturen själv och som för många kan komma att visa sig vara lika genialt som det är enkelt att använda. Det mest grundläggande forskningsarbetet har utförts av den japanske
professorn Jun Kobayashi vid Okayamas universitet. Kobayashi studerade
1953 en vetenskaplig rapport med titeln "Japan, landet med hjärnblödningar".
Den var författad av Sadamu Watanabe vid Japans hälsoministerium. Med
statistik som underlag för sitt arbete visade Watanabe att Japan hade en
mycket högre frekvens av hjärnblödningar än länder i Europa och
Nordamerika. Men den avslöjade också att det förekom mycket stora
skillnader inom Japan. Flera regioner hade oroväckande höga tal, men det
fanns också områden där antalet var lågt. Här utmärkte sig
Okinawa-området, som bestod av öar söder om de stora japanska öarna.
Watanabe hade ingen förklaring till skillnaderna inom landet men föreslog
att man eventuellt kunde finna ett orsakssamband i klimatet, ärftliga
faktorer, ensidiga matvanor med polerat ris, vitaminbrist etc. Kobayashi ansåg inte dessa faktorer relevanta, utan ställde upp hypotesen att dricksvattnet kunde ge en förklaring. Han hade alltsedan 1941 analyserat flodvattnens kvalité i 500 floder över hela Japan för att serva industri, jordbruk och samhällsutbyggnad. Speciellt noterade han att det värst drabbade området var Akita, där han visste att, förutom att vattnet hade höga föroreningshalter av svavelsyra, var det samtidigt fattigt på kalcium. När han kontaktade Watanabe för att få se statistiken ännu mer uppdelad på mindre geografiska områden såg han med ens på kartmaterialet att dessa områden sammanföll överraskande väl med de spridningskartor han själv framställt över vattenkvaliteten. En snabb jämförelse gav vid handen att där svavelsyrahalten var hög och därmed försurningen stor, där var också såväl kalciumhalten som kalciumkarbonathalten låg och antalet dödsfall i hjärnblödningar var stort. Å andra sidan, ju högre kalciumhalt och lägre surhet på vattnet, desto lägre antal dödsfall i hjärnblödning i dessa regioner. Allra mest utmärkte sig områdena i vattnen kring Okinawa, en arkipelag där många människor lever upp i höga åldrar. Även i närbelägna områden kunde skillnaderna vara stora förutsatt att de fick sitt vatten från olika flodsystem. Detta styrkte Kobayashi i hans hypotes att vattnet var viktigt för att undvika vissa sjukdomar. Med denna arbetshypotes som grund kunde sedan Kobayashi 1957 redovisa sitt första arbete där han dokumenterat sin hypotes. Den skulle sporra till ytterligare forskning. Kobayashis vattenundersökningar och förmåga att se samband gjorde att han var den förste att slå larm om den uppmärksammade Itai-Iai-sjukan som en följd av kadmiumförgiftning. Världshälsoorganisationen hade tagit intryck av Kobayashis arbeten och lät 1979 genomföra en undersökning av dricksvattnet i 17 europeiska städer. Resultaten var snarlika Kobayashis, men denna gång fann man ett samband mellan låga kalciumhalter och hög frekvens av hjärtinfarkt. Kobayashi skulle fortsätta sina undersökningar. Han blev främst fascinerad av de positiva resultaten från Okinawa och ville bättre ta reda på de de bakomliggande orsakerna. Han fann dem i öarnas geologiska historia. Topografiskt består Okinawa-området av en mängd klippor och kullar som ursprungligen bildats av korallrev som senare rest sig upp ur havet. Regnvattnet och bäckar och floder löser helt naturligt upp de gamla korallernas kalciumkarbonatinnehåll och för det med sig. Detta får till följd att såväl dricksvatten som grödor som växer där får ett mycket högt kalciuminnehåll. Detta i sin tur medför en avsevärt lägre dödlighet i såväl hjärnblödning som hjärtinfarkten men också lägre frekvens av cancer. Kobayashi själv sammanfattade sitt forskningsresultat med orden: "Kontinuerligt intag av korallkalciumkarbonat ger en märkbar effekt i att förhindra högt blodtryck, leverstörningar etc. Ett långt liv, som förunnats Okinawas befolkning, beror helt säkert på korallvattnets effekt." Den lilla ön Tokunoshima som tillhör Okinawa har också blivit uppmärksammad i Guiness rekordbok. Under en följd av år på 1980- och 90-talen ståtade Tokunoshima med världens äldsta människa. Redan flera år före sin död 1986 hade Shigechiyo Izumi toppat listan över de äldsta i världen. Han hann bli 120 år och 237 dagar innan han gick bort. Men han är inte ensam om att bli gammal. Nästan 80 hundraåringar finns på hans ö, trots att den totala folkmängden bara är 30.000. Traditionen bland öborna att dricka sitt te uppblandat med lite av den korallsand som korallön är uppbyggd av har säkerligen kraftfullt bidragit till att de blivit så gamla - och friska. Kobayashi har personligen utnyttjat lärdomarna som de gamla på Okinawaöarna lett honom fram till. Alltsedan han kom fram till sina logiska slutsatser tar han själv 1,5 till 2 gram korallkalciumkarbonat varje morgon tillsammans med en ordentlig klunk te. Han har också fått övertyga Okinawaborna att de ska vara tacksamma för sitt korallvatten - fastän de länge klagade på hur dåligt det löddrade när de skulle tvätta. Referenser: Kalciumhaltigt vatten - Hemligheten bakom ett långt liv, Asahi Shibun, 7 okt -85. Vatten är källan till ett långt liv, Nihon Keizai Shibun, 9 sept 1985. Okinawa-invånarnas långa livslängd, en gåva från korallvatten?, Yomiuri Shibun, 6 nov 1989. Cancer i magsäcken förhindras av kalcium, Okinawa Times, 18 sept 1992. Utdrag av föreläsningar vid Japans limnologisällskaps 55:e konferens, Yamagata, okt 1990. Mer fakta om vatten på Shenet |